kräver en bipacksedel på nostalgi och dess biverkningar.

- Jag vill visa dig hur jag såg ut när jag var liten.
- Ja snälla gör det du var säkert jättesöt.
- Haha nej jag kommer skämmas ihjäl det är så fula bilder men jag vill visa dig.
- Visa då. 
- Kom då.

Innanför dörrarna till vårt gamla vitrinskåp står en hylla full med fotoalbum. I mitten längst fram står mitt med den rosa bokryggen utåt och på förstasidan står mitt namn skrivet med stora bokstäver. Mammas handstil. Jag har bestämt mig för att det vore en rolig idé att bläddra igenom albumet och introducera min pojkvän för en tid långt innan vi kände till varandras existens.

Där är Rebecka sju år på halloweenmaskerad och Rebecka åtta år på skolavslutning lite Rebecka åtta och ett halvt som är arg på pappa Rebecka nio år som bakar Rebecka tio år som dansar på en scen i skolan. Sedan kommer Rebecka elva år på gräsmattan med Olivia Rebecka elva och åtta månader som tar egobilder framför en spegel Rebecka tolv år som har födelsedagskalas och äter tårta med kompisar. Däremellan: släktfester i trädgårdar, utklädningslekar hos mormor, middag med familjen på restauranger jag idag blir full på tillsammans med vänner.

I ett svep bläddrar vi oss igenom nostalgins pärmar. Jag skrattar åt frisyrer och klädval. Samtidigt får jag en märklig känsla i kroppen som ger mig lite ont i magen. Hela jag fylls av en märkbar sentimentalitet när jag ser tillbaka på det som passerat och inser att jag minns det så väl. Dessutom överväldigas jag av vetskapen om att jag aldrig aldrig aldrig kommer få det tillbaka. Precis som jag kände när jag var åtta år och mötte döden för första gången, när min morfars kista placerades mitt i den väldiga kyrkan och jag sa till mamma "tänk att han ALDRIG kommer leva igen". "Nej", sa hon. "Stackars morfar", sa jag. Jag var åtta då och jag är arton, snart nitton, idag. Ändå lever känslan kvar inom mig. 

Jag tror att vi människor har en tendens att hålla kvar vid sådant vi varit med om för att vi någonstans hoppas på att det ska hända igen. Det vi glömmer bort är bara att även fast livet aldrig kommer åter så fortsätter det ju hela tiden. Livet händer. Och jag är expert på att inte leva i nuet, för jag tänker bara bakåt. Tänk den sommaren tänk den junimånaden tänk den julaftonen tänk vad bra allt var då. Sedan kommer nästa år och då ser jag tillbaka på dagarna då jag tänkte "tänk förra sommaren" och inser att det nuet jag missade då var så jävla fantastiskt bra ändå. Inflik med viktig insikt: det är alldeles för enkelt att bli bortskämd och ta saker för givet. 

Visst är det roligt att se tillbaka på det gamla ibland, men för det mesta är det kanske bäst att bara låta det vara. Nostalgin är en attention whore som, åtminstone för mig, tendenserar att överta alla andra känslor i kroppen. Så jag försöker nu att tänka efter min egenskrivna devis minns gärna men älta inte. Det som en gång gått förbi kommer inte vända tillbaka, men imorgon kommer kanske något ännu bättre. Och kommer det inte imorgon kommer det komma dagen efter det eller dagen efter det eller två veckor efter det en månad efter det eller tre år efter det. Tid är obestämd men en dag kommer det komma någonting bättre.

Och jag tror att det finaste och bästa kommer till de som längtar och väntar.

 
Kanske kan man för övrigt få någon slags positiv karma som kompensation för att man överlevde tre år med denna frisyr under sin barndom. Men vad vet jag.
1 kommentar

new in.

 

Nytt, somrigt halsband från Indiska, här i kombination med gammal klänning och en väldigt osomrigt blek hy. Nåväl. 49:- fick jag ge för det och det dög väl tyckte jag. Nu sitter jag i Josefs soffa och låter tiden gå för om tjugo minuter börjar jag jobba. Men innan några (för ögonlocken) tunga arbetstimmar blir det nog lite hiphop och en kopp kaffe till så ni får ha det så bra tills vidare. Hej hej!!! 
0 kommentarer

tack för sommar äntligen.


Gårdagen såg ut ungefär så här + kvällsjobb och denna dag blir nog rätt snarlik gårdagen, fast idag får jag sällskap av Jessica då vi ska picknicka och ikväll blir det ledighet och mys istället för jobb. Eventuellt hinner jag klämma in ett träningspass däremellan också, men vi får se vad dagen räcker till. Fullt betyg innan den ens tagit sin början? Ja, det hoppas jag i alla fall! 
0 kommentarer