Det går utför.

Jaha, så blev jag sjuk. Ligger helt stilla i sängen och har gjort det till och från sedan i förrgår vilket är otroligt frustrerande och ALLT annat än roligt. Har blivit en sådan himla low standard-version av mig själv under det senaste dygnet och fungerar absolut inte som jag borde.

1. Tömde soporna i köket igår men har lämnat dom på golvet i hallen eftersom jag ändå inte har något luktsinne och därmed inte besväras av dom. 

2. Plockar helt sonika upp ojämna par strumpor (!!! fullständig katastrof) ur en av Willys-påsarna där vår tvätt nu legat i tre dagar och väntat på att en av oss ska sortera den i lådor (inte jag).

3. Övervägde att beställa hem en pizza framför att köpa födelsedagspresent till min lillebror.

4. Ligger i sängen med underlakanet över mig för att jag inte orkar resa mig och lägga det under mig.

5. Har legat i en halvtimme och funderat över om man uttalar Blondinbellas bebis namn med G eller J i början och sedan läst så långt bak i hennes blogg att jag förstått att det uttalas med J.

6. Ringer till min mamma som är i Stockholm och ber henne diagnostisera mig på 100 mils avstånd.

7. Har kanske ätit två glasspaket (kanske sa jag).

8. Tävlar med min pojkvän om vem av oss som är sjukast, för någon av oss kom på en regel att den som är minst sjuk får skölja ur och diska skålen i vår kyl där vi glömt en gammal vitlöksdipp i över en vecka.

Som jag sa. Det går utför. Och krya på mig.

Så här hade jag kunnat se ut idag. Men det gör jag verkligen inte.
0 kommentarer

Jag kan också slå mig på bröstet och vråla.

Det var ett tag sedan jag upprördes över någonting senast så nu var det väl ändå på tiden att det hände. Och jävlar vad jag är upprörd den här gången. Det handlar om den här krönikan som har rubriken "Vi behöver riktiga karlar och män - inga jävla hen". Bara där kände jag ju att.... ja. Jag vet inte om tjejen som skrivit den här krönikan, Gabriella Bark, försöker provocera, är helt blank på kunskap eller om hon verkligen tycker som hon skriver. Men det är ju helt galet, faktiskt, om hon på riktigt känner att hennes åsikter stämmer. Det finns så mycket problematik i denna text att jag blir rädd om någon läser den och håller med om hennes ord.

1. Att hon glorifierar den stereotypa "manligheten" och det manliga könets styrka och triumf medan hon nedvärderar det motsatta, alltså att vara "kvinnlig" och inte "ha några bollar".

2. "Grottmannen grabbar tag kvinnan i håret och sliter in henne i grottan. Han har ursinningslöst gorilla-sex med henne tills han är utmattad och nöjd", skriver hon också. Jaha, okej, vad bra att HAN har sex med HENNE och att HAN är utmattad och nöjd. Jag tycker jättesynd om Gabriella Bark om hennes upplevelser av sex är att det är en akt för den ena mannen och inte någonting som två parter har tillsammans för att båda ska bli utmattade och nöjda. 

3. "Männen är idag blott en skugga av den vrålande grottmannen", ja, tacka fan för det om det är så här Gabriella Bark tror att grottmännen betedde sig.

4. Ha ha ha, här kommer det roliga i texten. När hon skriver att män inte längre får känna sig som män? BU HU, stackars de män som måste stanna hemma och vara papplediga, leva med tristess och ha dålig självkänsla. Lite mammaledighet, bristande självkänsla och tristess för kvinnor, däremot, det har väl ingen dött av! Det vore förstås väldigt orättvist om det mot förmodan var så att tjejer istället fick lov att knulla runt, dricka iskall bärs och, som Gabriella Bark själv säger: ta plats i vardagen. Visst är det synd, tjejer, att killar inte får lov att göra det varje dag? Att Zlatan inte spelar match varje dag? Att män, enligt Gabriella, inte får "ta plats i vardagen" på samma sätt som förr? Jag tycker verkligen synd om de män som inte får leva genom den syn på manlighet som Gabriella Bark har. Verkligen SÅ HIMLA SYND.

5. Att hon benämner oss feminister som arga för att vi inte vill ha ett samhälle där mannen ska få lov att göra, styra och bestämma allt. Hon säger: "Arga feminister finns nu överallt och gallskriker så fort en man betalar notan, håller upp dörren, råkar titta lite för länge på någons bröst eller helt enkelt tar för sig i vardagen. Det har gått från ”lika lön för lika arbete” till att försöka trycka tillbaka snoppen in i kroppen på dem." 

Jag älskar att bli bjuden på middag av min pojkvän, men eftersom jag tjänar egna pengar bjuder jag gärna också tillbaka när jag har råd. Varför ska han betala bara för att han är man? Jag tycker mer att det handlar om vem som har den ekonomiska fördelen i en relation eller vem som är mest envis vid första träffen.

Att hon sedan säger att det har gått från lika lön för lika arbete till att försöka göra män till mindre män är bara så korkat att jag nästan inte orkar fortsätta läsa. Lika lön för lika arbete är en självklarhet, det vi måste jobba på för att komma dit är mycket större än ekonomi och handlar om synen på de två könen och dess lika värde. Det är där vi måste börja. Annars kommer vi aldrig ta oss till lika lön för lika arbete heller, Gabriella. 

6. Precis som att du, Gabriella, väljer att kalla dig för "hon" och ingenting annat, kan det väl inte vara så svårt att acceptera att människor som inte känner någon könstillhörighet föredrar ordet hen. Jag tycker dessutom att hen är ett utmärkt ord i neutrala sammanhang där kön inte spelar någon roll, exempelvis rörande anonymitet.

7. "Ordet hen får mig som kvinna att längta tillbaka till tiden då vår enda uppgift var att sära på benen och hålla brasan vid liv.". Förstår ni hur trist livet skulle vara om det vore som Gabriella önskar, tjejer? Vi skulle aldrig kunna skrika högt till hockeymatcher, dansa på nattklubbar eller dricka öl tills vi spyr. Att önska att kvinnors enda uppgift var att sära på benen är en sådan hemsk önskan att jag får ont i magen. Så länge kvinnor objektifieras och betraktas på just det här sättet kommer ingen kvinna någonsin kunna gå hem ensam på kvällen utan att se sig över axeln. Så länge tjejer ses som sitt kön och ingenting annat kommer små barn att fortsätta utsättas för sexuella övergrepp av män som utnyttjar sin redan befintliga maktposition. Så länge det finns människor som ser kvinnor som underlägsna kommer trettonåriga flickor i Guatemala att fortsätta våldtas tills de blir gravida, utan någon möjlighet att göra abort. De måste föda ett barn som till hälften är sitt eget och som till hälften tillhör en man som knullat sönder ett rum där de sedan måste sova för att de inte har råd att flytta någonstans.* Så nej, Gabriella, jag tror inte att du vill ha det så. Jag tror att du vill äga din kropp på samma sätt som en man gör. Att du vill ha samma rättigheter och att du vill kunna ligga med hur många eller hur få du vill, när du vill och hur du vill.  

8. Gabriella vill vara omgiven av stolta och självsäkra män. Här kommer några tips: gå utanför dörren. Slå på tv:n. Googla fram en man i maktposition och njut. Här kommer några aningen sundare tips: inse att alla är olika. Det finns blyga killar. Tysta män. Pojkar som inte tar plats eller gorillavrålar bara för att de föddes med en kuk. Det finns också stolta och självsäkra kvinnor. Jävlar, vad det finns många stolta och självsäkra kvinnor. Sådana som skriker högre än alla andra, som är envisa och som älskar sig själva. Precis som att männen har rätt att ta plats och att känna sig förmer har kvinnor också rätten till det. Om jag fick önska vill jag att alla ska känna sig stolta och självsäkra. Dessvärre är det inte så. Och jag tror att Gabriella har missat det faktum att kvinnor förtrycks och tvingas jobba på självkänslan tusen gånger mer än många män. Se bara siffror på ätstörningar och sexism i vardagsreklam. 

9. "De får inte längre känna sig som män". Wow, vilket slag i magen. Snälla berätta vad det är som är så fel med att inte "känna sig som en man". Vad definierar en man? Öl, fotboll och att vråla högt och slå sig på bröstet? Förlåt, men jag skrattar. Gabriella Bark verkar ha ett väldigt snävt perspektiv på hur män "ska" bete sig. Därför tycker jag väldigt synd om henne, för hennes liv måste verkligen vara inrutat och tråkigt. Och jobbigt, framförallt, om hon stör sig på alla som faller utanför ramarna för det som är stereotypa bilder av samhället.

10. "Nej brudar, det är dags att vi tar ett steg tillbaka" är det dummaste Gabriella Bark skriver i sin krönika. Det är så otroligt dumt att jag måste ta ett djupt andetag och blunda. Sedan öppnar jag ögonen och nej, jag kommer aldrig att ta ett steg tillbaka. Jag kommer aldrig backa för att män ska få hävda sin manlighet. Jag kommer aldrig acceptera att det är viktigare för män att få vara "maskulina män" än det är för mig och alla andra tjejer runtom i världen att få vara kvinnor. Det jag tycker angående våra lika värden är starkare än någonting annat, och varje gång en idiot uttalar sig så här vet jag bara ännu mer att det jag kämpar för behövs. Vi behövs, allihopa.

Egentligen vill jag skriva samma sak som Gabriella Bark skrev om ordet hen till henne: go fuck yourself. Fast det vore nog en dålig lösning på problemet. Jag tycker att Gabriella ska sätta sig ner och läsa några tidningar, betrakta den objektifierande uppvisningen av kvinnokroppen, googla fitspiration och se hur många manskroppar som dyker upp i jämförelse med kvinnokroppar, fundera på hur många män som styr och ställer i vår värld, söka rätt på lite löneskillnader, läsa om en kvinna som blivit sexuellt utnyttjad. Framförallt bör hon ta tillbaka det uttalande där hon hävdar att "jämställdhetsgrejen" har gått för långt när vår värld inte är i närheten av jämställd. Hon kan nicka litegrann, kanske känna sig bestört, kanske lära sig någonting. Gör hon inte det kan hon ju sitta där och vänta på att en man som kommer och gorillavrålar och slår sig på bröstet ska komma och visa henne att jo, vi existerar, vi finns fortfarande!

För tro mig, Gabriella Bark. 
De existerar.

*mer om detta finns att läsa i Rädda barnens tidning BARN som innehåller otroligt starka och jobbiga men också lärorika och starka berättelser.
4 kommentarer

ett drömsängbord billigare än en öl på krogen.

 
Alltså näe, vi har gjort världens fynd. För någon vecka sedan sprang vi helt sonika in i det här sängbordet (nästan bokstavligen talat) på Röda korset. 45 kronor kostade det, som taget tänkte vi och släpade hem det. Benen och själva bordet i sig var helt fantastiskt, och att det dessutom är så långt gjorde att vi tänkte att det skulle passa perfekt bredvid vår säng som liksom är lite "gömd" längst in under snedtaket. Däremot behövde det ju lite puts.


Så vi tog fram färgburken och målade målade målade. Klantig som jag är målade jag dock halva sänglådan innan jag glömde penseln framme och den steltorkade, så nu har vi ingen pensel och en halvmålad låda. Sängbordet hann jag inte heller göra klart i min iver så det var väl sådär. Men tills vidare får det ändå stå bredvid sängen och nästa vecka kanske vi hinner göra klart allting och DÅ kommer det bli så perfekt som vi vet att det kommer bli.

PS. jag stör mig också jättemycket på lampsladden som hänger tvärs över bilden.
PS2. jag mår psykiskt dåligt av att fotografera den här tiden på året.

Det var allt idag, trevlig helg!!! 
0 kommentarer