Som om någonting släppt.

 
Vilka underbara och skitjobbiga dagar som passerat. Jag har gått promenader, tentapluggat, belönat mig själv med shopping, målat hyllkonsoler och planerar snart att göra klart skrivbordsanordningen i sovrummet (har blivit ägare till ytterligare en House-doctor vas!), bowlat med Josefs familj, gosat med hans DÖDSgulliga systerson, skrivit den där jävla tentan, andats ut, somnat tidigt, vaknat tidigt, druckit kaffe och nu inväntar jag min lillebror som jag tänkte bjuda på pannkakslunch och ännu senare blir det fredagsmiddag med släkten. Det känns som om någonting börjar släppa från mitt bröst nu. Litegrann. Och det känns som en härlig fredag.
0 kommentarer

Veckans inredningssnackis.

Veckans snackis som inte kan ha undgått någon som är inredningsintresserad är ju Åhléns Bra val-lägenhet i Stockholm som de stylat och hyr ut (fullbokad - såklart) under ett visst antal nätter. Jag handlar mycket på Åhléns, tycker att de har så mycket fint i sitt sortiment till bra priser. Detta är givetvis ett strålande gratis marknadsföringskoncept för dem, men jag kan inte undgå att också bjuda på att sprida bilderna på denna lägenhet.

Bilderna har jag lånat härifrån.
0 kommentarer

Bara lite trött.

Ont i magen hela dagen idag. Trött och orkeslös. Jag kämpade mig iväg till affären och köpte ingredienser till kvällens tacomiddag, kände regnet mot mina kinder och njöt av att det kändes så svalt och enkelt. Så naturligt och bekymmerslöst på något vis. Tänkte gå förbi Lagerhaus men orkade inte. Gick hem istället och lyssnade på Blankens Swanberg medan jag plockade i ordning och försökte skingra tankarna. Jag tröttnade till och med på att lyssna på babbel, så istället lyssnade jag på musik som jag hört tusen gånger förr, så välbekant att jag inte ens ansträngde mig att lyssna till texten. Skrev ut min essä och strök under, ändrade, skrev ut igen, ändrade igen. Neongul överstrykningspenna. Så hård mot mig själv, kanske för självmedveten. Tänker tacksamt på det en klasskompis sa om något jag skrev igår igår: "jättebra Rebecka, det låter väldigt proffsigt!". Blev glad. Och tänker på hur många gånger en kan läsa en text och fortfarande finna fel i den. Tur att jag inte satsar på författaryrket, skulle väl aldrig bli klar med den himla romanen. Ringde till mamma och sa att jag inte orkade komma dit och fika eftersom jag fått utslag i hela ansiktet. Får det nu när det börjar bli kallt ute, det liksom bara blossar upp och försvinner så det är inget värre än så, men just idag orkade jag bara inte med. Hon tröstade mig och beordrade mig lugn och vila. Ibland måste jag få känna mig ynklig. Det tror jag att alla måste. För mycket som varit jobbigt på samma gång. Ni vet, bara småsaker som överväldigar en, bara, orkar inte.

Jag vet inte varför jag känner mig så trött just nu. Kanske är det vädret, eller omställningen att gå från att jobba några få timmar i veckan till att plugga på heltid och vilja göra det så bra som möjligt. Kanske är det känslan av att det är så tomt nu när två nära vänner flyttat, att det liksom fattas någonting här. Nära. Jag andas djupa andetag och njuter av choklad och eftermiddagskaffe, beställer kläder och går promenader. Men ändå. Lite tomt på energi. Och lite tröttsamt. 

Tur att livet blir bättre med någon som pussar mig i nacken och äter lördagstacos med mig. 
Nu ska jag bara ha lördag. Så som lördagar var när jag var liten. Middagsmys och godis, uppkrupen i soffan med en filt över benen. Bara så. Åt helvete med utslag i ansiktet som förstör mitt humör och tack till värktabletter som mildrar magontet. Till mig själv: sluta vara din egen hårdaste kritiker. Det hjälper inte någon.
0 kommentarer