Böckerna jag läst 2015, del 1.

Nu tänkte jag att jag skulle sammanfatta mitt läsår 2015 i x antal inlägg. Jag tänkte kasta ut dessa lite allteftersom fram tills det nya året slår om, eftersom det känns orimligt att recensera alla på rad i december. Det blir ju så sjukt ensidig läsning. Om jag istället portionerar ut dem någon gång varannan vecka eller så kan ni ju se det som att ni får lite boktips emellanåt fram till nyår. Kul! Det blir en kort recap av handlingen + mina åsikter + ett betyg och så ett smakprov på bokens språk. Nu ska jag sluta babbla och gå rakt på del ett av böckerna jag läste 2015. Hoppas ni gillart! 
 
Fågeln som vrider upp världen


Det här är den andra boken jag läste av Haruki Murakami och den är otroligt märklig. Den handlar om Toru Okada, vars katt plötsligt försvinner. Kort därefter försvinner även hans fru spårlöst. Han får märkliga sexsamtal över telefonen, lär känna en ung och märklig tonårsflicka, kvinnorna Malta och Kreta Kano och en löjtnant från andra världskriget. Hur allt detta hänger ihop och vad som händer under bokens gång är svårförklarat, det måste bara läsas. Toru Okada befinner sig i alla fall snart nere på botten av en brunn, en brunn som blir till bokens nav.

 
Jag tycker att alla som tycker om att läsa ska ha läst Murakami, för han skriver så drömmigt märkligt och jag fastnar alltid för hans böcker, trots (eller på grund av) deras knäpphet. Jag älskar karaktärerna och även miljön gestaltas fint med känsla. Fågeln som vrider upp världen är läsvärd om än lite lång. Läste någon som skrev att vissa delar av boken skulle kunna vara egna noveller och det håller jag med om, Murakami kastar ut många lösa trådar och jag vet inte om jag gillar eller ogillar det. Kanske är det det som är charmen med den här boken. Fågeln som vrider upp världen är en egen liten värld och för en stund får jag vara i den. 
Betyg: ↑↑↑ av 5 möjliga.

Lilla smycket
 
Lilla smycket är skriven av Nobelpristagaren Patrick Modiano och är en skildring av Thérèse, som mitt i rusningstiden på metrostationen i Châtelet får syn på en kvinna i gul kappa. Thérèse, som som barn kallades "Lilla smycket", känner igen kvinnan som sin mamma. Det märkliga i det hela är bara att mamman dog för tio år sedan. Thérèse bestämmer sig för att följa efter kvinnan i den gula kappan, och måste i samma veva göra upp med sitt förflutna.


Lilla smycket är sorglig, fin och melankolisk. Jag läste ut den på en dag. Jag tycker om skildringarna av Paris, och att följa med Thérèse i hennes sökande efter sig själv. Dock gillar jag böcker med lite mer spretigt språk och känsla och för mig kändes texten för tillrättalagd och inte helt på djupet nära. Ändå en fin kortroman.
Betyg: ↑↑ av 5 möjliga.

Under all denna vinter

Negar Nasehs debut, Under all denna vinter, utspelar sig i Umeå mitt under den kalla vintern. Vi får följa med Helene, som flytt från barndomsstaden och flyttat till Västerbotten med sin pojkvän. Nu ska hennes mamma komma på besök för första gången, och Helene går på nålar inför besöket. Deras relation är komplex. Helene räds hela tiden mammas åsikt om henne, och även om hon till ytan verkar nöjd ifrågasätter Helene ständigt hur mamman egentligen ser på henne. Boken cirkulerar kring mammans besök och de känslor och minnen detta besök väcker.

 
Jag tyckte otroligt mycket om denna bok när jag läste den, kanske för att det var den första bok jag läste som liksom gick i ett långsamt tempo. Känner nu även igen det från Karolina Ramqvists Flickvännen och Den vita staden. Hela romanen utspelar sig i och vid huset, med den höga snön utanför fönstret, skogen, helljus på bilarna, noggrant inköpta böcker och lavendelskorpor på köksbordet. Helenes försiktighet kring mamman, rädslan för misslyckandet, kväver henne snart mentalt. En fin skildring om att vara vuxen men ändå, vid sidan av en förälder, vara ett barn. Jag tyckte att boken var sjukt bra skriven, och handlingen stark med ett fint tema. Läääs den! 
Betyg: ↑↑↑↑ av 5 möjliga.

Under all denna vinter
 
Den här boken bloggade jag om när jag hade läst den i vintras så jag klipper ur mitt eget inlägg:
Det sista vi har är våra kroppar handlar (beskrivet i dåtid) om den svenska fredsaktivisten Maria som reser till Ramallah, där hon ska skriva om det våld och de konflikter hon påträffar där. Hon träffar den israeliska militären Isra vid en vägspärr och de faller direkt för varandra. Ja, ni förstår ju hur berättelsen fortsätter härifrån. Fredsaktivisten möter militären som använder vapen och det finns ett enormt gap de två emellan, trots att de älskar måste de också försöka att förstå varandra. Framförallt måste Maria försöka att förstå Isra. Bokens presens beskriver hur de två gått skilda vägar, och hur Isra genom brev till Maria försöker att få henne tillbaka.

 
Är detta den bästa kärleksroman jag läst? Nej. Är detta den bästa skildring av Israel-Palestina-konflikten jag läst? Nej. Men den griper tag i mig och fastnar på något vis, trots att jag läste ut den för två veckor sedan. Och därför tycker jag ändå att den är läsvärd. Men mest tror jag att det är språket som gör det. Språket när man plockar ut det så här, och överblickar den annars ganska förutsägbara handlingen, som gör att jag läser den både på bussen, medan jag väntar på att pastan ska koka klart och precis innan jag ska somna.
Betyg: ↑↑↑↑ av 5 möjliga.
1 kommentar

Triss i färgskala.

 
Jag är så slut på inspiration och energi idag efter att ha varit i Piteå och tittat på min lillebrors fotbollsmatch samt gjort en del övriga ärenden så här kommer ett inspirationsinlägg rakt av lånat från Pella Hedeby. (Av någon sjukt störande anledning blev den nedre bilden komprimerad men jag o-r-k-a-r inte ändra det nu, hoppas ni kan leva med det...). Det jag gillar så mycket med detta hem är inte så mycket inredningen (lite väl avskalat, nästan tråkigt, för min smak) utan färgerna som går genom hela lägenheten. Jag tycker att materialvalen och väggfärgerna framförallt är så jäkla snygga. I en kommande köpeslägenhet tror jag att följande väggfärger kommer att få sätta prägel på rummen, åtminstone om jag får bestämma! Just denna lägenhet ligger ute till salu hos Per Jansson nu och fler bilder hittar ni här.

Nu ska jag snart slänga mig på soffan och se lördagsfinalen av Spring! som jag fastnat för, himla kul program tycker jag. Trevlig helg finisar! 
1 kommentar

Boknytt.


Jag har köpt böcker! Hurra. Denna gången blev det följande fyra: The perks of being a wallflower (tänkte öva mina engelskaskills + fick lust att läsa den på originalspråk), Att föda ett barn (som inte är en förberedelsekurs inför förlossning vilket det låter som utan en roman, hehe), Americanah (jag har läst En halv gul sol och Lila hibiskus och det är ingen tvekan om att Chimamanda Ngozi Adichie skriver otroligt viktiga böcker) och Allt det där jag sa till dig var sant (jag har blivit avrådd att läsa denna men måste ändå läsa den eftersom jag älskade Välkommen till den här världen). Jag är väldigt peppad på att börja läsa dessa i alla fall. Nu står jag bara framför det eviga dilemmat som alltid uppstår när jag beställt en hög med böcker: var sjutton ska jag börja? 
1 kommentar