Hur ska man någonsin kunna ligga under en syrén mer, hur ska man kunna vara någonstans över huvud taget?

Ja, ja, ja! Jag är så glad att jag hittat en till bok att falla handlöst för, eftersom jag inte upplevt något liknande bokkärlek sedan Steglitsan. Jag har visserligen läst Karolina Ramqvists Flickvännen men den tyckte jag snarare var bra än megabra. Men så köpte jag samtidigt Gun-Britt Sundströms Maken och det är jag mycket glad över att jag gjorde. Här kommer en recension:

Boken handlar om Martina och Gustavs kärleksrelation. Romanen utspelar sig i Stockholm på 1960-70-talet och börjar när de träffar varandra för första gången, för att sedan följa dem under sju års tid.

Den handlar om vad som händer med känslor och perspektiv när man en gång blivit förälskad. 
Den behandlar också svartsjuka, ärlighet, maktbalans och tvivlet kring tvåsamheten. Om man kan ha ett förhållande när man har olika bilder av hur ett sådant ska se ut, och vad kärleken egentligen kräver av de inblandade.
En fantastisk bok med ett målande språk som inte är kladdigt och romantiserande utan snarare beskrivet in i det minsta.
Dialogerna är också träffsäkra.
Boken löper som sagt över sju år och beskriver hur Martina och Gustav älskar, skiljs åt, saknar, hittar tillbaka, söker andra vägar.
Maken är en förhållanderoman som känns ärlig och beskriver svåra moraliska dilemman. Som läsare pendlar jag mellan att tänka ja ja ja och nej nej nej om vartannat och jag måste läsa ut den snabbt för att få veta hur den slutar. Jag har aldrig vikt så många hundöron i en bok för de små vassa detaljerna gör att jag vill läsa somliga sidor om och om igen. Tycker att det är en fin kärleksskildring, även om Martina och hela boken på något sätt tvivlar på kärlekens evighet. Jag tycker istället att den är befriande eftersom den beskriver kärleken eller bristen på den så naket. Det är en lättnad att läsa någonting som inte känns konstruerat eller romantiserat.

Jag är så glad att jag köpte denna bok eftersom jag läst så varierade recensioner om den, men smaken är som baken ni vet och jag älskade den verkligen. Jag tycker att den är vacker i sin enkelhet, helt fantastisk. Undrar så vilken bok som kommer att överträffa denna... 
0 kommentarer

Fredag 10.14.


Vilken pangmorgon. Vaknade upp till strålande sol och drack morgonkaffet med fönstret på vid gavel, snörade på mig gympadojorna och gick en promenad med P3 dokumentär i lurarna. Det är något i luften när vädret förändras så här, visst är det? Det är som om varenda arbetande person som rör sig på gatorna är lättare i stegen, nästan så att man vill hälsa på människor man passerar. Uteserveringen vid Bistro Norrland såg så obsekrivligt lockande ut: rottingsoffor med kuddar skapade för mig imaginära kaffekoppar, glada sällskap, bruna ben. Jag är som vanligt tagen av havet, vet inget vackrare. Älskar att bo i en hamnstad.

Imorgon har jag tenta och sedan ska vi grilla hos mamma, det ska bli mys. Idag är jag bara l-e-d-i-g, detta ord som är både lustfyllt och ångestkrävande emellanåt. Skulle ha jobbat men tänkte att jag måste öva på att vara ensam och rastlös också. Jag har inga planer för dagen men senare idag kommer nog ett boktips upp här i alla fall, och så ska jag väl försöka snegla lite på gamla tentor (med mina fingers crossed). Eller så är det precis vad jag inte ska göra i sista stund, kanske får jag tenta grammatik på lektionsförvärvad kunskap och intuition. Kanske har jag medvind. Kanske längtar jag så jävla mycket efter sommaren nu att inget annat spelar särskilt stor roll.
3 kommentarer

Veckans bästa dag och sommarönskningar.

Nu är hon hemma igen, Olivia. Min sexårsbästis som alltid är sprudlande glad, ofta med ett tiotal roliga anekdoter på lager. En fin start på dagen att få träffa henne igen efter fem månder. Tänka sig vilken tur jag har som har vänner som hängt med så länge i livet.
Mycket gladare och med lite lättare steg än föregående dagar denna vecka tog jag sedan bussen till skolan för seminarium, det näst-sista för terminen innan jag kör fullt ut tentaplugg och jobb resterande tid innan sommarlovet. Det ska bli helt himla underbart med sommar. Josef har tagit ut semester för första gången sedan vi blev tillsammans (!), min familj sjösätter snart båten, vi får uppleva vår första sommar som grannar med hamnen och om trettiosex dagar är jag utomlands. Nu vill jag inte lägga jättemycket press på denna sommar men alltså... Det känns rimligt att den toppar föregående somrar. 

Tre bilder från Samos förra sommaren. Tillbakalängt i tentaplugget...
1 kommentar