Världens bästa Malte.

Idag skriver jag ett inlägg här med stor sorg i mitt hjärta. Ett inlägg som känns så skört och svårt att publicera, men det här är min plats. Här har jag ventilerat, skapat och bevarat minnen i många år och jag kan inte låta det här gå omärkt förbi. Idag skriver jag för att berätta att vår älskade Malte har gått bort, han blev biten av en annan hund förra veckan och har kämpat för sitt liv till och med natten till torsdag. Som jag önskat att jag kunnat byta plats med honom. Det har varit olidligt att se honom så sargad, oskyldig och hjälplös. Till slut orkade hans lilla kropp inte mer och hans lidande blev till vårt, nu när ovissheten gått över i sorg. Vår kämpe.

Den senaste veckan har varit en mardröm. Jag har känt mig helt frånkopplad allt. Den här sorgen överrumplade mig så fullständigt, allting känns så orättvist. Ena veckan sitter jag och pluggar hemma hos mamma med honom i mitt knä och andra veckan kan jag inte äta, inte röra mig, bara vänta på besked. Och sedan när beskedet kommer - hur det känns som om ett knytnävsslag rakt i magen. Jag hade nästan glömt känslan av sorg. Den här totala tomheten i bröstet. Hur ingenting annat känns viktigt, förutom det här livet som lufsat tätt i hälarna, hoppat upp i sängen på morgnarna, sprungit snabbare än blixten när han sett en komma gående på håll.

 
Min älskade Malte, som alltid gjort mig glad när livet varit svårt. Som alltid velat ligga nära, kura ihop sig i min famn. Som sov som Snobben - på rygg. Som älskade att stå i soffan och titta ut genom fönstret. Ett energiknippe av rang med en aldrig sinande tillgivenhet. Världens finaste lilla hund. En oändlig källa till kärlek.

Fy sjutton vad jag saknar honom redan. Så nu vet ni.
1 kommentar