Nu är det sommar.



 
Den här dagen har varit en av de bästa hittills i år. När jag och Josef vaknade imorse, för en gångs skull lediga samtidigt, upptäckte vi att himlen var helt klarblå och att det var 15+ ute. Vi gick ner till Espresso house och köpte frukost som vi åt nere på bryggan i hamnen nära vår lägenhet, njöt av förmiddagssolen och varsin cappuccino. När vi ätit upp frukosten var klockan fortfarande bara halv tio, men vi packade filtar, böcker och korsord och åkte ut till Storsand. Där var det alldeles stilla, vattnet var varmt med tanke på att det fortfarande var förmiddag och solen låg på utan ett enda dismoln. Där låg vi länge och njöt av sommarvärmen, tills vi till sist blev lite solvarma och begav oss. Vi åkte och handlade, hälsade på hans föräldrar och nu ska vi snart åka till min mamma och grilla. En helt ljuvlig dag. Idag blev det bestämt, hörni. Nu är det sommar.
0 kommentarer

"Vad har du för personlighet?"

Jag jobbade i en årskurs 3 häromdagen, en klass där jag inte varit förut. I vanlig ordning kom jag några minuter tidigare än jag var bokad, eftersom jag ville göra i ordning i klassrummet. Som tur var har jag varit på denna skola innan och känner klassläraren, så jag hade fått en planering på mailen i förväg (detta händer i regel mycket sällan som lärarvikarie). I alla fall. När jag kom in i klassrummet befann sig redan tre elever där och de började direkt fråga vad jag hette. Jag svarade och frågade vad de hette, och när de svarat kom en direkt följdfråga från en av dem: "hur är du - liksom - vad har du för personlighet?". Jag tyckte att det var en sådan fin fråga. Det är ingenting jag funderat över särskilt mycket tidigare, åtminstone inte i positiva ordalag. Har jag rannsakat mig själv har det snarare varit i stunder av frustration eller till och med ogillande för att jag är just jag. Jag fick fundera litegrann och svarade till sist att jag är kreativ, att jag gillar färg och form och att pyssla med olika saker.

Jag är dessutom effektiv. När jag tar mig an ett projekt, jobbar eller fixar med någonting så finner jag snabbt en teknik för hur jag kan göra det på snabbast möjliga sätt. Jag slösar inte tid utan maximerar den tid jag har så att jag ska hinna så mycket som möjligt. Det är en egenskap jag gillar, en del av min personlighet.

Jag är också omtänksam. Jag tänker ofta på mina nära och kära, vissa gånger framför mitt eget välmående. Detta har tidigare orsakat ångest hos mig och ibland önskar jag att jag kunde släppa tanken på vad andra kommer att tänka eller känna. Men det är en del av min personlighet.

Jag är en orolig person. Jag är rädd för mycket och begränsar mig själv ibland på grund av mina rädslor, vilket såklart är tråkigt. Det är ingenting jag vill. Men det är svårt att jobba bort och kommer nog alltid att vara en del av min personlighet, mer eller mindre.

Som tur är så är jag för det mesta positiv. Även när livet känns jobbigt hittar jag små saker att glädjas över. Jag är bra på att ta tillvara små stunder och verkligen njuta av dem. En kopp kaffe i solen kan för mig vara en stund av glädje även när allting annat känns tungt. Det är en del av min personlighet. En del som jag gillar.

Jag är även ambitiös. Oavsett vilket projekt jag tar mig an så nöjer jag mig inte med mindre än mitt bästa. Denna egenskap är både positiv och negativ. Positiv eftersom mitt bästa jag förstås presterar den bästa slutprodukten. Negativt eftersom det inte är hälsosamt att alltid vara bäst på allt en gör. Men i kombination med min effektivitet måste jag ändå säga att det är en positiv egenskap. Det är en del av min personlighet och den jag är.

Allt detta hann jag förstås inte berätta för de ivriga små. Faktum är att jag knappt hann säga ordet kreativ förrän de blev exalterade och gled fram på sina strumpor till lådorna längst ner i klassrummet. Omedelbart ville de visa mig sina senaste teckningar, eftersom jag nu plötsligt stod där i egenskap av "kreativ person". Inte förrän i efterhand, när jag kommit hem på eftermiddagen, hann jag fundera mer på vad jag egentligen har för personlighet. Det blev en lång stund av självrannsakan och lite mentalt bråk med jantelagen innan jag lyckades formulera något slags svar på frågan. Så tack till den kloka elev som ställde denna fråga till mig och fick mig att tänka: men herregud ändå, att jag slösat mina tonår på självförakt. Det kanske inte är så dumt att vara jag ändå.  
0 kommentarer

Att träna.

 
Det bästa med att komma igång med träningen är förstås att köpa nya träningskläder. Särskilt i neongult, blir så glatt att träna ju! För första gången i mitt liv känner jag mig på riktigt glad över att ha börjat träna, och jag känner att jag gör det av precis rätt anledning - för mitt välmående. Förr har jag alltid haft en kroppshets i bakhuvudet och träningen har liksom inte skett på mina egna villkor. Nu har jag andra mål - som att bli starkare, piggare och kanske springa något lopp framöver. Nu när jag i princip är klar med plugget dessutom har jag massor med tid över, och träningen är ju ett väldigt bra sätt att stilla en rastlös själ. 
0 kommentarer