Höstkänslor.


Jag kan inte rå för det, men jag går runt här hemma och bara *myser* i vår lägenhet ikväll. Det regnar ute, det börjar bli mörkt och jag tänder ljus för att inte frysa (elementen verkar inte hänga med på att temperaturen sakta men säkert sjunker...). Jag tänder lampan i bokhyllan och plockar fram de långärmade tröjorna i garderoben. Att jag jobbade på barnbibblan igår, första skoldagen, förstärkte verkligen känslorna av att hösten är på väg. Det är ju alltid något speciellt med skolstarten och särskilt att träffa de elever som går från sexan till sjuan, det är något magiskt som händer den där sommaren. Förändring. Tro det eller ej, men jag kan faktiskt förstå tjusningen med att undervisa högstadieelever emellanåt, de är inte så farliga som man föreställer sig när man väl får tid att prata med dem. Det låg i alla fall pirr, förväntningar och positiv energi i luften hela dagen. En mycket bra arbetdag och jag känner ännu en gång att jag har det bästa extrajobb jag kunnat önska mig.

Så från och med i dag är det höst för mig. Visst kommer jag att sakna sommarljuset, för om det är någonting jag ogillar med november-januari så är det att mörkret gör en så vansinnigt trött. Men som jag skrivit tidigare orkar jag inte med någon halvdan sommar och det känns faktiskt helt okej att lämna över stafettpinnen till hösten och allt vad den innebär. Lite pirr i magen inför kursstarten (jorå, på riktigt alltså, känns ändå speciellt att påbörja sista året). Mycket resfeber och längtan inför att nästa vecka åka till värmen. Ett aktivt arbete med att behålla augustilugnet och ta med det in i hösten. Lite ångest för att sommaren är slut, men ändå förhoppningsfull.
Man får hänga med livet bara, och alltid se det lilla i det stora.
0 kommentarer