Onsdagstankar.


Jag är gladare än jag ser ut på bilden, annars ser jag väl ut ungefär så här nu för tiden. Dags att byta bilderna till vänster på bloggen, det håller kanske inte att fortfarande köra på webbkamerabild från 2013. Men orka?

På tal om bloggen så känner jag att jag har en liten identitetskris just nu, undrar varför jag lägger min tid på att skriva här. Har på senare år blivit allt mer intresserad av specifika områden och de bloggar jag läser just nu handlar antingen om kläder, träning, böcker eller pedagogik. Min blogg är däremot mest en blandning av iPhonebilder och vardagssnack som spretar åt alla håll. För några år sedan var min systemkamera en vardagsattiralj, jag skrev långa texter och vågade mer. I dag känner jag mig reserverad av någon anledning. Vill både det ena och det andra, och vet samtidigt inte vad jag vill. 

Jag har köpt nästan alla kursböcker inför hösten och börjat planera i min kalender, för att ja, sån är jag. Känner att denna sommar varit så pissdålig (vädermässigt) att nu kan väl hösten lika gärna komma. Orkar inte med något halvdant.

Just det, med undantag för på lördag, när jag ska ut och äta födelsedagsmiddag. Då får det gärna vara sommar för en dag.

Är lite deppig för att några av mina vänner åker tillbaka till sina studieorter, har känts lyxigt att ha dem nära. Kunna ringa och äta spontan tacomiddag efter jobbet, det är inte fy skam. Fast glad att jag har fina vänner kvar, såklart. (Men skulle helst ha allihopa samlade på samma ställe).

Har haft en extra rolig sommar på jobbet och det känns lite trist att detta är min sista sommarjobbsvecka. Efter ett och ett halvt år känner jag äntligen att jag kommit in i lunken, jag kan rutinerna och känner alla kollegor. Skrattar åt saker som går fel, hjälper låntagare över telefonen och svarar på barns nyfikna frågor. Jag har nog haft det, för mig, optimala extrajobbet/sommarjobbet under min studietid och det är jag väldigt glad över. 

Ja, och så har vi ju det här med studietiden. Jag har precis börjat fatta att detta är mitt sista år som student och det känns galet. Planerar liksom examensarbete i mitt huvud, undrar var jag kommer hamna på min sista praktik och tänker på att jag till våren kommer söka lärarjobb. Hur kunde tiden gå så himla fort? Ska förstås njuta av sista året, friheten i att kunna planera sin egen tid och allt det härliga med att vara student.

Jag tänker nämligen mycket på tiden. På livet, mig själv och mina mål. En liten 23-årskris kanske... Jag fyller ju nästa vecka, så det kanske är det som spökar.

En bra sak? Igår slog jag personbästa på fem kilometer och då känner man sig ju som världens supermänniska. Stark, pigg och lycklig. Dessa små stunder är ej att förglömma, även när tankarna spretar åt olika håll och kanter och man undrar vad sjutton som är viktigt.

Egentligen. 
0 kommentarer