Nyårslistan.

Nu har det blivit dags för den årliga nyårslistan som ett avslut här på bloggen. Mina bokinlägg kommer dock fortsätta droppa in, har två kvar, men hoppas ni kan ha överseende med att det hinner bli 2018 ändå. Gott nytt år på er fantastiska ni!

Gjorde du något 2017 som du aldrig gjort förut?
Jag gjorde springandet till en rutin och något jag absolut inte vill vara utan sedan dess. Det är VERKLIGEN något nytt i mitt liv!

Vilka länder besökte du?
Tjeckien och Kroatien. 
 
Är det något du saknade år 2017 som du vill ha år 2018?
Mer spontanitet tror jag? Och en varm sommar.

Vilket datum från år 2017 kommer du alltid att minnas?
Lars Winnerbäck 11 februari var ju fint. Skidåkning ensamma i nypistade backar på nyårsdagen var inte så illa det heller. Och så har jag ju två fina resor i bagaget! 


En gång du grät:
Alltså sjuk grej för att vara jag men jag minns faktiskt inte min senaste gråt. Jag har gråtit så ovanligt lite det här året. Äntligen landat i något slags lugn kanske. 

Vad var din största karriärsmässiga framgång?
Äe jag har fortfarande ingen karriär. Men nästa år ni!!! 

Och din största framgång privat?
Att jag överkommit en massa trösklar och blivit mer trygg i mig själv.

Bästa läsupplevelse?
Ett litet liv. Punkt.

Bästa tv-serie?
Det står mellan Stranger things, The Affair eller Bloodline. Riktigt svårt faktiskt... Making a murderer var ju också en sån serie som man bara slukade men minns inte om det var 2016 eller 2017? 

Vad spenderade du mest pengar på?
Resor och mitt HÅR. Blev ju lite lätt yr i våras när Josefs svåger började räkna ut totalkostnaden för alla mina frisörbesök i år :)) Men det har det banne mig varit värt. Trivs så mycket bättre i ljust hår än i mörkt.

Efter första färgningen.

För ett par veckor sedan. Jag är dock inte klar ännu utan ska bli ännu ljusare framåt våren men låter håret vila ett tag.
Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2017?
God's whisperMotivering i mitt year in music-inlägg för den nyfikna.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Nu när jag fyller i denna lista inser jag att svaret är gladare?! Hurra.

Bästa köpet?
Min Tomtom! Perfekt motivation för en siffernörd som jag.

 
Den maträtt du åt oftast 2017?
Sannolikt linsfärsbolognese.

Vad gjorde du på din födelsedag 2017?
Inget speciellt faktiskt mer än att min familj kom hit på kvällen och fikade. 

Högsta önskan just nu?
Att de jag älskar ska må bra. Det är nog den sannaste klyscha jag kan tänka mig.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Ja, om mina vänner inte flytt denna stad...

Vad fick dig att må bra?
Mina närmaste, min jobb- och pluggsituation, träningen.

Tre saker du vill göra oftare under 2018? 
Hmm. Det har jag inte bestämt ännu! Det återstår att se. Jag har ju en del mål och förhoppningar men kanske inte specifikt saker jag vill göra "oftare". 
0 kommentarer

Julaftonsbilder.

Så här ett par dagar senare tänkte jag bjuda på några bilder från min julafton. Häng med!


Morgonen började med att jag och Josef öppnade våra julklappar från varandra. Eller vänta nu. Morgonen började med att jag vaknade med halsont och sprängande öron, så mysnivån var inte riktigt så hög som den låter - det ska jag ärligt medge. Men efter en Ipren var jag halvt på gång och öppnade vi julklappar.


Fick en så fin julklapp av Josef som jag praktiskt taget kommer bära med mig överallt. <3 Perfekt nu när jag ska skriva exjobbet till våren och kommer kånka runt på dator och litteratur mellan lägenheten och biblioteket.


Efter julklappsöppning blev det julfrukost. Vaniljyoghurt med kanelgranola och knäckemackor med quornskinka. Och kaffe förstås.



Sedan knatade vi över till min mamma som numer bor i princip granne med oss. Det är så mysigt ärligt talat, haha. Allting blir så okomplicerat när man kan promenera till varandra.


Därför passade det perfekt att vi drack kaffe och åt några pepparkakor där på förmiddagen innan Josef skulle iväg och fira med sin familj och jag med min. 


Fick även öppna en julklapp från mamma; Ännu mera vego! Har redan Mera vego och har lagat massa recept från den så jag kan lova att även denna kommer rädda en hel del middagar. Faktum är att jag redan ikväll lagade en lasagne från denna bok och den blev en riktig höjdare.


På eftermiddagen åkte vi till min kusin ^ med familj och åt julmiddag där. Drack hallon- och lakritsglögg (inte så dumt faktiskt), jag åt mitt eget lilla vegetariska julbord och så avslutades kvällen med...


... pepparkakscheesecake som Ellen bakat, så fin och ljuvligt god. Vi toppade julaftonskvällen med det bästa av allt, sällskapsspel! Men vid det laget hade jag lagt undan kameran, har nog fortfarande inte riktigt fått rutin på fotograferandet men jag kämpar på ska ni veta. Vi spelade i alla fall Med andra ord innan jag åkte hem till Josefs familj och sa god jul till dem.

Tacksam för att ha fina människor nära mig i livet. Det är ändå det allra viktigaste. 
0 kommentarer

De bästa böckerna jag läste 2017, del 2.

Hej på er! Här kommer del 2 av de bästa böckerna jag läst i år. Vi kör igång direkt bara för nu blir det en hel del boksnack.

Flickorna

Flickorna handlar om Evie, en ung tjej i det sena 1960-talets Kalifornien, som är uttråkad och väntar på att livet ska bli mer spännande. 


En dag får hon syn på ett gäng flickor i en park. De har smutsiga kläder, trassligt hår och rör sig på ett sätt som fångar Evies blick. När Evie senare stöter på en av tjejerna, Suzanne, blir hon medbjuden till en ranch. Där bor Russell och en massa unga kvinnor. Det är spännande, vuxet och pirrigt. Först när det är för sent inser Evie vilken krets hon blivit indragen i och vilka konsekvenser det skulle kunna få...


Boken är löst baserad på Charles Manson och morden han initierade i slutet av 60-talet och man gillar ju alltid när någonting är "based on a true story", oavsett hur lite som är sant. Men spänningsfaktorn ökar ju åtminstone. Språket i boken är dessutom tipptopp. Kände dock inte att boken var en 5/5-bok, det var någonting som saknades för mig. Kanske det där djupet i berättandet som gör att man verkligen drunknar i historien, jag har svårt att sätta ord på det... Kan även vara de kapitel som berättas om Evie i nutid som gör att jag tappar berättelsen lite. Men helt klart 4/5! 

Den färglöse herr Tazaki

Haruki Murakami slutar aldrig att överraska mig och jag älskar verkligen att dras in i hans halvt förtrollade värld. Den färglöse Herr Tazaki var inte min bästa läsupplevelse av honom, men den var ändå tillräckligt hypnotisk för att räknas som riktigt bra. Boken handlar om Tsukuru Tazaki, som i ungdomen ingår i en grupp om fem personer. Deras vänskap är stark och tillsynes oupplöslig, tills Tsukuru plötsligt utesluts ur gruppen - och han får inte veta varför. Ingen vill berätta vad som hänt. Flera år senare blir han förälskad i Sara, och hon menar att för att de ska kunna fortsätta sin relation måste han först besöka de gamla vännerna och ta tag i sitt förflutna. Mörka berättelser framträder och vännernas liv har tagit oväntade vändningar. Kommer Tsukuru kunna lämna det förflutna bakom sig, eller dras han bara djupare in i det mörker han börjar nysta i?

Murakami skildrar människor med sådan precision och en knasig ådra. Jag gillar verkligen att försjunka i hans värld, det känns som ett annat universum fast ändå realistiskt. Skulle kanske inte rekommendera just Den färglöse Herr Tazaki till någon som aldrig läst Murakami förut, för den var lite seg i starten, men jag tyckte att det var värt det och jag har ännu inte blivit besviken av hans böcker. Känns bra att jag sparat några till framtiden.. 

Ett år av magiskt tänkande
 
En kväll sitter Joan Didion vid matbordet med sin make sedan 40 år tillbaka, John, efter att de hälsat på sin dotter Quintana som ligger på sjukhuset i gränslandet mellan liv och död. En vansinnig tid i deras liv, förstås. Som om det inte vore nog drabbas John plötsligt av en kraftig hjärtinfarkt och dör mitt under middagen - framför ögonen på sin fru. Boken Ett år av magiskt tänkande handlar om den avgrundsdjupa sorg som efterföljde denna stund.

"Livet förändras snabbt. Livet förändras på ett ögonblick. Man sätter sig ner för att äta middag och livet som man känner det tar slut."


Didion försöker förstå sorgen efter att ha förlorat sin livskamrat, sin kärlek och pappan till deras dotter (som fortfarande ligger på sjukhuset i koma) och nystar i denna bok i sitt inre. Hon beskriver de praktiska, känslopräglade och icke-rationella handlingar som människor tar till i chock och sorg. 


Under hennes år av magiskt tänkande bearbetas dessa irrationella sorgetankar. Hon vill inte slänga hans skor, för om han kommer tillbaka måste han ju ha någonting att ha på sig. Hon måste undvika platser där de varit tillsammans för att inte sjunka alltför djupt i sorgen. Kvällen när han dör tänker hon att hon ju måste ringa deras vänner i andra tidszoner - så att de inte nås av nyheten genom sin morgontidning. Fanns det några tecken som hon missade? Och vilka tankar som John haft fick hon aldrig mer chansen att ta del av? Att de har levt majoriteten av sina liv tillsammans gör förstås att i princip allt i livet påminner om John
 
Didion beskriver sorgen på ett sätt som jag kan relatera till. Dessutom skriver hon fantastiskt och plockar ut de där små detaljerna i skrivandet som gör berättandet fullständigt. Det enda som drog ned bokens betyg för mig var det faktum att det är väldigt mycket fackreferenser och läkemedelsspråk som tappade mig emellanåt. Det gjorde att jag ibland kom på mig själv med att "snabbläsa" vissa sidor och det är ju synd på en så bra bok. Men överlag - fantastiskt! Djupt sorglig men med hög igenkänningsfaktor och trösten i att man faktiskt kan överleva även det värsta.

En bön för de stulna
 
En bön för de stulna läste jag vid havet i Kroatien men jag tror inte att det påverkat mitt betyg - detta är verkligen en diamant till bok!
 
"Nu ska vi göra dig ful, sa mamma. Hon visslade. Jag såg i spegeln hur hon förde kolbiten över mitt ansikte. Det är ett vidrigt liv, viskade hon. Det bästa man kan vara i Mexiko är en ful flicka."

Boken handlar om Ladydi Garcia Martínez, som växer upp på den mexikanska landsbygden. Omkring huset frodas opiumfält och på vägarna rör sig drogkarteller. Många av fäderna har flytt men mödrarna är kvar med döttrarna och det är ett tufft liv som präglas av rädsla för att de unga flickorna ska kidnappas. En dag händer det - en av byns flickor försvinner i en bil och lämnar byn. Ladydi berättar historien om deras livsöden, och vi får dessutom följa henne i hennes. Framför allt präglas boken av relationerna mellan de kvinnor som lever kvar i misären, som inte har något annat val. Och om hur litet värde ett kvinnoliv har.

Även detta är en fantastisk bok med ett strålande språk och berättelsen känns otroligt verklig. Det känns som att Ladydi finns där ute (och det gör hon väl också, i olika former). Jag har dessutom läst att Jennifer Clement gjort research inför boken i tio år, och det märks och stärker verkligen historien. Åh, vad jag önskar att jag hade denna bok oläst! Trots att detta är ett inlägg om de bästa böckerna jag läste i år måste jag ändå trycka lite extra på denna och säga att den är värd absolut toppbetyg. L-ä-s! 
0 kommentarer