De bästa böckerna jag läste 2017, del 2.

Hej på er! Här kommer del 2 av de bästa böckerna jag läst i år. Vi kör igång direkt bara för nu blir det en hel del boksnack.

Flickorna

Flickorna handlar om Evie, en ung tjej i det sena 1960-talets Kalifornien, som är uttråkad och väntar på att livet ska bli mer spännande. 


En dag får hon syn på ett gäng flickor i en park. De har smutsiga kläder, trassligt hår och rör sig på ett sätt som fångar Evies blick. När Evie senare stöter på en av tjejerna, Suzanne, blir hon medbjuden till en ranch. Där bor Russell och en massa unga kvinnor. Det är spännande, vuxet och pirrigt. Först när det är för sent inser Evie vilken krets hon blivit indragen i och vilka konsekvenser det skulle kunna få...


Boken är löst baserad på Charles Manson och morden han initierade i slutet av 60-talet och man gillar ju alltid när någonting är "based on a true story", oavsett hur lite som är sant. Men spänningsfaktorn ökar ju åtminstone. Språket i boken är dessutom tipptopp. Kände dock inte att boken var en 5/5-bok, det var någonting som saknades för mig. Kanske det där djupet i berättandet som gör att man verkligen drunknar i historien, jag har svårt att sätta ord på det... Kan även vara de kapitel som berättas om Evie i nutid som gör att jag tappar berättelsen lite. Men helt klart 4/5! 

Den färglöse herr Tazaki

Haruki Murakami slutar aldrig att överraska mig och jag älskar verkligen att dras in i hans halvt förtrollade värld. Den färglöse Herr Tazaki var inte min bästa läsupplevelse av honom, men den var ändå tillräckligt hypnotisk för att räknas som riktigt bra. Boken handlar om Tsukuru Tazaki, som i ungdomen ingår i en grupp om fem personer. Deras vänskap är stark och tillsynes oupplöslig, tills Tsukuru plötsligt utesluts ur gruppen - och han får inte veta varför. Ingen vill berätta vad som hänt. Flera år senare blir han förälskad i Sara, och hon menar att för att de ska kunna fortsätta sin relation måste han först besöka de gamla vännerna och ta tag i sitt förflutna. Mörka berättelser framträder och vännernas liv har tagit oväntade vändningar. Kommer Tsukuru kunna lämna det förflutna bakom sig, eller dras han bara djupare in i det mörker han börjar nysta i?

Murakami skildrar människor med sådan precision och en knasig ådra. Jag gillar verkligen att försjunka i hans värld, det känns som ett annat universum fast ändå realistiskt. Skulle kanske inte rekommendera just Den färglöse Herr Tazaki till någon som aldrig läst Murakami förut, för den var lite seg i starten, men jag tyckte att det var värt det och jag har ännu inte blivit besviken av hans böcker. Känns bra att jag sparat några till framtiden.. 

Ett år av magiskt tänkande
 
En kväll sitter Joan Didion vid matbordet med sin make sedan 40 år tillbaka, John, efter att de hälsat på sin dotter Quintana som ligger på sjukhuset i gränslandet mellan liv och död. En vansinnig tid i deras liv, förstås. Som om det inte vore nog drabbas John plötsligt av en kraftig hjärtinfarkt och dör mitt under middagen - framför ögonen på sin fru. Boken Ett år av magiskt tänkande handlar om den avgrundsdjupa sorg som efterföljde denna stund.

"Livet förändras snabbt. Livet förändras på ett ögonblick. Man sätter sig ner för att äta middag och livet som man känner det tar slut."


Didion försöker förstå sorgen efter att ha förlorat sin livskamrat, sin kärlek och pappan till deras dotter (som fortfarande ligger på sjukhuset i koma) och nystar i denna bok i sitt inre. Hon beskriver de praktiska, känslopräglade och icke-rationella handlingar som människor tar till i chock och sorg. 


Under hennes år av magiskt tänkande bearbetas dessa irrationella sorgetankar. Hon vill inte slänga hans skor, för om han kommer tillbaka måste han ju ha någonting att ha på sig. Hon måste undvika platser där de varit tillsammans för att inte sjunka alltför djupt i sorgen. Kvällen när han dör tänker hon att hon ju måste ringa deras vänner i andra tidszoner - så att de inte nås av nyheten genom sin morgontidning. Fanns det några tecken som hon missade? Och vilka tankar som John haft fick hon aldrig mer chansen att ta del av? Att de har levt majoriteten av sina liv tillsammans gör förstås att i princip allt i livet påminner om John
 
Didion beskriver sorgen på ett sätt som jag kan relatera till. Dessutom skriver hon fantastiskt och plockar ut de där små detaljerna i skrivandet som gör berättandet fullständigt. Det enda som drog ned bokens betyg för mig var det faktum att det är väldigt mycket fackreferenser och läkemedelsspråk som tappade mig emellanåt. Det gjorde att jag ibland kom på mig själv med att "snabbläsa" vissa sidor och det är ju synd på en så bra bok. Men överlag - fantastiskt! Djupt sorglig men med hög igenkänningsfaktor och trösten i att man faktiskt kan överleva även det värsta.

En bön för de stulna
 
En bön för de stulna läste jag vid havet i Kroatien men jag tror inte att det påverkat mitt betyg - detta är verkligen en diamant till bok!
 
"Nu ska vi göra dig ful, sa mamma. Hon visslade. Jag såg i spegeln hur hon förde kolbiten över mitt ansikte. Det är ett vidrigt liv, viskade hon. Det bästa man kan vara i Mexiko är en ful flicka."

Boken handlar om Ladydi Garcia Martínez, som växer upp på den mexikanska landsbygden. Omkring huset frodas opiumfält och på vägarna rör sig drogkarteller. Många av fäderna har flytt men mödrarna är kvar med döttrarna och det är ett tufft liv som präglas av rädsla för att de unga flickorna ska kidnappas. En dag händer det - en av byns flickor försvinner i en bil och lämnar byn. Ladydi berättar historien om deras livsöden, och vi får dessutom följa henne i hennes. Framför allt präglas boken av relationerna mellan de kvinnor som lever kvar i misären, som inte har något annat val. Och om hur litet värde ett kvinnoliv har.

Även detta är en fantastisk bok med ett strålande språk och berättelsen känns otroligt verklig. Det känns som att Ladydi finns där ute (och det gör hon väl också, i olika former). Jag har dessutom läst att Jennifer Clement gjort research inför boken i tio år, och det märks och stärker verkligen historien. Åh, vad jag önskar att jag hade denna bok oläst! Trots att detta är ett inlägg om de bästa böckerna jag läste i år måste jag ändå trycka lite extra på denna och säga att den är värd absolut toppbetyg. L-ä-s! 
0 kommentarer