Iskaffe.


Saker man kan göra när det regnar och är tråkigt väder? Rensa klädkammaren och skänka fem kassar med kläder. Se klart Thirteen reasons why och redan längta till säsong 2. Strosa runt i second hand-butiker. Experimentera med brödbak, laga tacos till måndagsmiddag och göra iskaffe. Ja, det kanske inte var den bästa dagen vädermässigt att göra just iskaffe men jag blev så sugen att jag var tvungen att testa. Så enkelt också. Kaffe, dubbla mängden mjölk, några isbitar, lite vaniljsocker och klart! Kommer nog att smaka ännu bättre när det dessutom är varmt ute. Nä, nu ska jag sätta igång med ovan nämnda tacomiddag. Lyxigt värre.
1 kommentar

Min midsommar 2017.

Igår var det minsann midsommar, och min blev i år en lugn och rofylld sådan. Helt perfekt att vakna upp pigg och utvilad till en ny dag idag. Sitter här och brygger kaffe, skriver inköpslista och ska snart gå iväg och handla ingredienser för att baka bröd, och till middag blir det saffranssoppa. Man får väl göra det bästa av dessa tråkiga röda dagar när allting är stängt. Igår såg det i alla fall ut så här: 


Jag och Josef åkte till deras stuga. Igen. Där är så stilla och vackert att man bara måste ta vara på det. Jag som haft dessa stigar som en slags målbild för min sega jäkla halsförkylning knöt därför på mig löparskorna på morgonen när vi kom fram.


Och samlade ihop 30 minuters löpning. Kom tillbaka helt dödstrött och svettig eftersom solen dök upp så fort jag kom iväg, och jag hade tagit på mig långärmad tröja och tunn jacka (såklart). Men jag var sjukt nöjd ändå.


För att komma i stämning omvandlade vi ett träd till midsommarstång. Eller, Josef borrade medan jag drack kaffe och tittade på. Joråsåatt, här jobbar vi aktivt med könsrollerna...


När den väl var på plats gick vi och plockade lite blommor att pynta stången med tillsammans med hans syster.


Okej, ett helt fång, faktiskt. 


Sedan pysslade vi med detta. Tittade rätt nöjd på min krans och tänkte alright, om allt annat i livet skiter sig kan jag ju alltid bli florist. (Skämt åsido, men att jobba med växter/trädgård är en stark kandidat om jag någon gång vill byta bana i livet... Så kul!) 


*Nöjd provisorisk midsommarstångsfixare*

 
Sedan blev det myslunch utomhus. En härlig buffé dukades upp under paviljongens myggskydd.

 
Jag passade även på att ta en liten läspaus i solen medan de andra bråkade med den trasiga gräsklipparen och fixade med annat. De håller på att renovera i princip överallt på gården så det finns alltid något att göra. 

 
Lite senare på dagen blev det dags att spela krocket - ett favoritspel hos mig när jag var liten! Jag var dock mycket sämre på detta än jag kunde minnas. Men så är jag ju också tillsammans med en person som bara tycks ha någon magisk fallenhet för alla typer av bollsporter och där ligger jag minst sagt i lä... Så det blev fyra sura förluster innan jag gav upp.
 
 
Vi var så mätta efter midsommarlunchbuffén att vi skippade grillmiddagen och köpte varsin burgare senare på hemvägen istället. Det var min lugna, härliga, kravlösa midsommar. Hoppas att du som läser detta haft en fin fredag och att du får en fin helg. <3 
0 kommentarer

Årets starkaste läsupplevelse.


Nu har jag läst ut denna hemska, förfärliga, makalösa bok som faktiskt ÄR ett litet liv i sig. Jag hade läst så mycket om den innan jag började läsa den och har medvetet sparat den till semestern eftersom jag förstått att det är en bok man måste ha ro att verkligen ta till sig, ingenting man stressläser sig igenom. Och oj, jag vet inte. Mina känslor är lite tudelade, eller de var det under läsningen eftersom det förekommer en del jobbiga passager, men jag tycker ändå att det är en av de starkaste litterära upplevelser jag haft. För visst är det väl ändå så med litteratur? Den ska väcka något i oss. Den ska få oss att häpna. Att känna. Gråta, skratta, leva med karaktärerna i boken. Känna empati, ifrågasätta sig själv - varandra - samhället. Få perspektiv. Och allt detta får man banne mig med denna bok. 

 
Boken handlar till en början om de fyra vännerna Jude, Willem, JB och Malcolm och deras liv i New York. Men ju längre in i boken man kommer, desto mer kretsar berättelsen kring Jude, den framgångsrika advokaten med ett mycket sargat förflutet. Ett förflutet som jagar honom in i det vuxna livet, där allting han gör präglas av det förgångna. Plötsligt måste han börja nysta i det som varit, för att kunna röra sig framåt i sina relationer, inte minst i den starka, orubbliga vänskapen med Willem. Det är den historien, och allt det som efterföljer den, som utgör navet i berättelsen.

Men runtomkring Jude finns vänner och andra närstående, med sina egna berättelser och svårigheter. Hanya Yanagihara målar upp sådana fantastiska personporträtt att varenda karaktär känns verklig för mig. Det känns som att jag känner dem, att de finns där ute på riktigt. Ett jäkligt bra författande med andra ord. Har aldrig i mitt liv slukat en bok på över 700 sidor så snabbt, och samtidigt tagit till mig vartenda ord med sådan känsla. 

Obs, eventuell spoiler beroende på hur känslig du är för att läsa om handlingen i förväg, men jag känner mig skyldig att utfärda en triggervarning för...

... sexuellt våld, misshandel och självskadebeteende, för denna berättelse sparar inte på detaljerna. Jag kan inte rekommendera denna bok till "vem som helst" utan att förvarna om detta. Jag tyckte personligen att vissa passager var riktigt tunga att ta sig igenom. Men berättelsen i sig, själva författandet, språket och personskildringarna är inte annat än fantastiska. Och det är en bok man inte glömmer, en berättelse som lever kvar i en. En hyllning till vänskapens starka kraft, en skildring av livets svåraste och vackraste stunder. Så jag måste ändå säga, trots att den i sina mörka passager är brutal och sorglig, att det är en av de bästa böcker jag läst. Känner du dig redo att ta dig an en gripande historia tycker jag att du ska läsa Ett litet liv i sommar.
 
0 kommentarer