Kroatien, sista dagen.

I slutet av mörkaste november kommer den här bloggen lastad med ett sista skepp Kroatienbilder. Är det självplågeri eller njutning för mig att titta tillbaka på detta? En stark blandning, tror jag.



Sista dagen alltså. Vi vaknar upp till ett ödesmättat väder. Mörka moln som färgade havet i den vackraste blå nyans, och känslan av att regn kanske var på ingång. 




Trots att klockan var 9 var det fortfarande helt tomt på stränderna och i princip folktomt på strandpromenaden. 



Men vi tog oss i alla fall ut på en halvtimmes promenad och passade på att njuta av att slippa trängas med andra turister.



På väg tillbaka till hotellet stannade vi på ett fik. Josef tog en milkshake och jag tog en cappuccino och någon lokal bakelse (tyvärr inte god).



Dessutom började solen så sakteliga visa sig, till vår stora glädje.



Så vi gick tillbaka till hotellrummet, bytte om och letade sedan upp en lunchrestaurang.



Om jag inte missminner mig blev det pizza ännu en gång. Semesterpizza for life.



Sedan parkerade vi oss på stranden för sista gången. Jag läste bok (som Johannes Anyuru vann Augustpriset för - så himla välförtjänt!), doppade mig i havet och sög musten ur varenda sekund bland klapperstenarna.



Med min favoritperson bredvid. <3 



Köpte jordgubbar och maxade njutet innan vi sa hej då till strandhäng och badtofflor och hej till kvällen.

 
 Så här tjusigt låg molnen över bergen när vi gick upp från stranden. Naturen, hörrni.
 
 
Vi stannade till på alla våra favoritplatser och bara andades in den sista kvällsluften.


Ville så gärna flytta in här.



Efter middagen avnjöts en sista glass vid stranden. Sällan har chokladglass smakat så ljuvligt.



Just det, nämnde jag att vi fick skåda ännu en magisk solnedgång? Nähäokejrå men det fick vi.


Vi hängde kvar länge vid stranden, satte oss på en bänk och lyssnade på vågorna. Så jäkla vackert där.


Ni ser ju. Magi. 



Tack och hej Kroatien, you treated us good. Way too good. 
0 kommentarer

En extra mysig söndag

Hej! Häng med genom linsen på det jag gjorde av min söndag vet jag. En extra mysig sådan faktiskt.


Den började nämligen med att jag gick upp klockan 9 och bakade scones till frukost. Detta dukades sedan upp på vardagsrumsbordet framför...


Den spännande rysaren mellan Kalla och Björgen. Ja jag har blivit den som går upp en söndagmorgon för att kolla på längdskidor vadårå! Helt ärligt bland det mest underhållande jag vet på tv. Längtar som sjutton till vinter-OS som sammanfaller med mitt examensarbete = kommer ha stora möjligheter att stanna hemma och följa allting hyfsat slaviskt.


Ah men efter att ha kollat på längdskidor som en annan pensionär var det dags att sminka sig och byta om. 



Fick med mig Josef, som hade sin enda lediga helgdag på tre veckor, på stan för att bidra till Black Friday-konsumtionen genom några viktiga köp.


Viktiga som i "saker jag faktiskt behöver". Kom hem med ett nästan helt nytt alpinkit: pjäxor, vilket jag verkligen var i behov av (de jag åkte i förra året gav mig blåmärken på smalbenen eftersom de var för små), en ny hjälm och ett par goggles. Okej, goggleserna var mest för att göra min nya skidåkarstil komplett. Men i övrigt var det välbehövliga köp, och kul att kunna handla lite billigare åtminstone.



När jag kom hem satt jag och pillade med bloggen ett tag, sedan bytte jag om och gick till gymmet. Sprang en halvtimme på löpbandet, första passet efter förra veckans förkylning, och rensade huvudet.



Efter middagen avslutade jag söndagen med tredje dagen av min 30 days of yoga-utmaning som jag försöker mig på nu. Går bra hittills! Jag, som alltid är omringad av ljudet av en podcast eller någonting annat, behöver verkligen öva mig på att inte tänka på någonting. Dessutom har jag blivit så stel på sistone så det känns så skönt att stretcha ut med lite yoga.

Eller just det, helt slut var söndagen inte efter yogan för vi hann med att kolla på en dokumentär på Netflix också - Captive. Vi såg första avsnittet som handlade om fängelseupproret i Lucasville, Ohio, 1993. Sjukt spännande! Dessutom måste ju senaste säsongen av Orange is the new black vara inspirerad av det upproret (fast OITNB är en mildare version då). Jag tyckte att många grejer var för lika för att vara en slump men jag kanske är sist på bollen med att dra den parallellen? Ett tips, om inte annat.

I dag har varit en mindre mysig dag, eller det har nog bara varit rent allmänt mer måndagskänsla över det hela. Men det här blir nog en bra vecka ändå!
0 kommentarer

Bloggtankar

Denna söndag vaknade jag med en uppenbarelse angående denna blogg och det är att jag saknar den tiden när jag la hyfsat mycket hjärta och själ på bloggandet. Just nu går jag mest och känner att den är ett litet ångestmoln som jag gör halvdant och inte känner någon kärlek till. Men! Jag tänkte försöka ändra på det. Jag är en allt eller inget-människa i allt jag gör. Om jag gör något, då vill jag göra det bra, annars kan det vara. Och så känner jag lite med bloggen. En förutsättning för att jag ska orka hålla liv i den är att jag går tillbaka till mitt gamla bloggande, när jag gjorde renodlade kategori-inlägg och fotograferade även en vanlig hemmasöndag. Nu har jag börjat tänka mer: "äh, det orkar jag inte, det är ändå tråkigt". Men jag vet inte? Det är ju mitt liv, och livet är väl ibland tråkigt. Kanske finns det ändå ett värde i att återigen dokumentera mer alldagligt. Jag tror att jag har blivit lite för självmedveten och tänker för mycket på vad andra ska tycka. Man tror ju att sådana tankar ska försvinna med åren, inte förstärkas, men tydligen inte i detta fall.

Jag ska åtminstone göra ett försök. Det blir i sådana fall mer kategoriska inlägg, så att jag kan fylla upp veckorna med innehåll. Nu blir det typ fyra dagar mellan inläggen för att jag ska hinna samla på mig vardagsbilder från veckan, men om jag satsar på mer *content* kan jag skriva här oftare. Då tänker jag mer bokrecensioner, inredning, kanske kläder och skönhet (jorå, det trodde ni inte om mig men jag har åtminstone ETT tipsinlägg på lager), tankar om lärarutbildningen (lagom mycket för jag vet att alla som läser denna blogg inte är intresserade av yrket, men i princip i samma mån som nu tänker jag), kanske skriva mer om min träning?, vegetariska recept?, mer skrivande?. Jag spånar och funderar. Det första steget är i alla fall att jag vill göra mig av med rebeckayes, som förföljt mig sedan högstadietiden. Nu har jag beställt nytt domännamn och därmed har jag också gjort om design och banner. Söndagsnöjen ni vet.

Så, välkomna till rebeckayes 2.0 som snart blir till rebeckakllstrm, mitt efternamn utan vokaler alltså. Fantasifullt nog... Hoppas att jag hittar tillbaka till bloggandet på detta vis. I värsta fall dödade jag ett par timmar på att reflektera kring bloggens vara eller icke vara. Fin söndagkväll på er!
0 kommentarer