Kroatien, sista dagen.

I slutet av mörkaste november kommer den här bloggen lastad med ett sista skepp Kroatienbilder. Är det självplågeri eller njutning för mig att titta tillbaka på detta? En stark blandning, tror jag.



Sista dagen alltså. Vi vaknar upp till ett ödesmättat väder. Mörka moln som färgade havet i den vackraste blå nyans, och känslan av att regn kanske var på ingång. 




Trots att klockan var 9 var det fortfarande helt tomt på stränderna och i princip folktomt på strandpromenaden. 



Men vi tog oss i alla fall ut på en halvtimmes promenad och passade på att njuta av att slippa trängas med andra turister.



På väg tillbaka till hotellet stannade vi på ett fik. Josef tog en milkshake och jag tog en cappuccino och någon lokal bakelse (tyvärr inte god).



Dessutom började solen så sakteliga visa sig, till vår stora glädje.



Så vi gick tillbaka till hotellrummet, bytte om och letade sedan upp en lunchrestaurang.



Om jag inte missminner mig blev det pizza ännu en gång. Semesterpizza for life.



Sedan parkerade vi oss på stranden för sista gången. Jag läste bok (som Johannes Anyuru vann Augustpriset för - så himla välförtjänt!), doppade mig i havet och sög musten ur varenda sekund bland klapperstenarna.



Med min favoritperson bredvid. <3 



Köpte jordgubbar och maxade njutet innan vi sa hej då till strandhäng och badtofflor och hej till kvällen.

 
 Så här tjusigt låg molnen över bergen när vi gick upp från stranden. Naturen, hörrni.
 
 
Vi stannade till på alla våra favoritplatser och bara andades in den sista kvällsluften.


Ville så gärna flytta in här.



Efter middagen avnjöts en sista glass vid stranden. Sällan har chokladglass smakat så ljuvligt.



Just det, nämnde jag att vi fick skåda ännu en magisk solnedgång? Nähäokejrå men det fick vi.


Vi hängde kvar länge vid stranden, satte oss på en bänk och lyssnade på vågorna. Så jäkla vackert där.


Ni ser ju. Magi. 



Tack och hej Kroatien, you treated us good. Way too good. 
0 kommentarer