Skammen kilar sig in där den finner fäste.

 
Det tog mig fyra månader av det nya året innan jag äntligen fick läsa en 5/5-bok. Därför måste den ju sedvanligt presenteras här i bloggen. Håll i er, här är en riktig pärla för er som gillar språklig konst och vardagsskildringar.
 
 
Denna självbiografi, skriven av Agneta Pleijel, är som att dras in i en drömsk värld. Där språket dansar, känslorna är starka och allting är äkta. Boken skildrar hennes liv, från barndomen fram till tjugoårsåldern. En flicka som växer upp i en familj med två motsatser till föräldrar - mamma musiker, pappa matematiker, och två systrar.
 
 
Men barndomen är inte helt okomplicerad. Hennes mamma är deprimerad, och pappan otrogen. Hon slits mellan att ta hand om mamma, utan att ta parti emot sin pappa, för hon älskar båda två. Där, mitt i den splittrade familjen, finns en flicka som vill allas bästa och samtidigt söker sig själv.
 
 
Genom hela barndomen finns faster Ricki, som hon flyr till emellanåt, både fysiskt och i tanken. Rickis spådom och mystik löper som en linje genom hela berättelsen, där flickan söker sig genom kärlek, lust, tro, resor, utbildning och försöker att finna det där jaget. Om jag någon gång sagt att jag inte gillar självbiografier så är i dag dagen jag tar tillbaka det, för den här boken är helt fantastisk. Sådan TUR att hon skrivit en uppföljare, Doften av en man, som ni kan räkna med att jag kommer att sluka i sommar. Ska bara smälta den här ljuvliga ett tag först. Och nu kan ni också göra det.
0 kommentarer