De bästa böckerna jag läste 2017, del 4.

Nu ni! Nu kommer sista delen av mina favoritböcker från 2017. Håll i hatten, nu kör vi.


Jag läser sällan (aldrig) poesi, men när jag såg Floras recension av boken White monkey var jag tvungen att gå och låna den på biblioteket omedelbart. Det är alltså en diktsamling där författaren, Adrian Perera, berättar en historia om en mamma från Sri Lanka, som måste lämna allt sitt för ett liv i ett främmande land. Om en pappa från Finland och det barn som blir deras. Om identitet på många nivåer, om att vara, och om de som är runt omkring en. En fantastisk bok! Jag blev sugen på att läsa mer poesi när jag läst denna, och det är ett bra betyg från mig. 

 
Jag ger er: en sida magi.


Nästa bok är Margaret Atwoods Tjänarinnans berättelse, som ju är föregångaren till tv-serien The Handmaid's Tale. Jag läste faktiskt boken för att kunna se serien sedan men har inte kommit mig för att se den ännu. Kanske litegrann för att jag tyckte att boken var så otroligt bra! Margaret Atwoods dystopi beskriver ett samälle där framtidens USA förvandlats till en kristen, fundamentalistisk republik - Gilead. Födelseantalen sjunker och kvinnor som fortfarande kan få barn, Tjänarinnor, tvingas till befruktning av män, Anförare. Boken handlar om en av Tjänarinnorna, Offred, som är hårt bevakad av Anföraren och hans fru, men som drömmer om att åter bli fri. I boken berättas historien om hennes liv, om hennes mammas liv (som levde i det fria USA) och om vänskapen Tjänarinnor emellan. 

En spännande, gripande och tänkvärd bok som jag verkligen slungades in i med kraft. När jag kom mot slutet ville jag verkligen inte att den skulle ta slut. Jag måste verkligen se serien också, för att se om den berör mig lika starkt som boken. Alltså jag lovar, den ser så tråkig ut men den är som en liten skatt invändigt! Finns garanterat i någon tjusigare nyutgåva än denna dessutom.



"En modern klassiker", "en samtidsroman". Dylika recensioner gjorde att jag inte kunde låta bli att klicka hem Isabelle Ståhls Just nu är jag här, som handlar om Elise. Elise är student, lite missförstådd, har ångest och dejtar äldre män på Tinder. En dag träffar hon Victor, en jämngammal kille, och de blir ganska snabbt ett par. 



Elise tror först att hon är lycklig, men börjar efterhand att ifrågasätta vad lycka är. Är det lycka hon känner, egentligen? 
 
 
Jag tyckte överlag att denna bok var bra. Ibland tyckte jag att samtidsreferenserna blev lite väl överdrivna, som att författaren hela tiden måste markera att det är i 2010-talet boken utspelar sig på ett sätt som jag inte alltid tyckte var helt subtilt. Men jag gillade språket som var både njutbart och lättläst, och trots att handlingen lät väldigt platt innehåller den flera bottnar som gör den till en intressant relationsroman. 
0 kommentarer

De bästa böckerna jag läste 2017, del 3.


De kommer att drunkna i sina mödrars tårar var min andra semesterlektyr i Kroatien (därav kladdiga fingeravtryck som bär spår av solkräm på omslaget). Jag tyckte först att rytmen i språket var lite svår att komma in i (jag kan ibland känna så när språket är väldigt poetiskt) men när jag väl fick in tonen var historien fantastisk. Boken börjar med att tre personer går in under på en bokhandel, mitt under ett samtal med en kontroversiell konstnär, och genomför en terrorattack. En av de tre, kvinnan, filmar dådet, och mitt under attacken säger hon till en av de andra att allt är fel, att de borde dra därifrån. 

Två år senare sitter kvinnan på en rättspsykiatrisk klinik och får på begäran besök av en författare, vars böcker hon läst, och nu vill hon berätta sin historia. Hon påstår nämligen att hon kommer från framtiden. I kvinnans värld har fascismen vuxit sig stark och där samlas "Sverigefiender" i läger, samhället styrs av fascism och skräck för de som betraktas som medborgarlösa.

Bokens handling är svår att fånga i en kärna, men det är en historia som fångade in mig något vansinnigt, trots att jag först hade svårt med den poetiska prosan. Men jag kom in i rytmen efter ett tag och då tyckte jag att språket höjde berättelsen. Jag vet typ inte ens vad jag ska säga om denna bok eftersom den är så bra och egen att jag har svårt att sätta ord på upplevelsen. Men den vann ju inte Augustpriset för intet! 


Det dröjde ett tag innan jag tog mig an Min fantastiska väninna, men så glad jag är att jag gjorde det. Boken utspelar sig i Neapel under femtiotalet och huvudpersonerna är Elena och Lila - barndomsvännerna vars historia blir navet för boken. Lila är skarp, modig och ibland elak. Elena är lugnare, skriver mycket och blir den av de två som får fortsätta i skolan, trots att Lila visat sig vara mycket lättlärd och duktig. Men hon möter i stället ett annat livsöde när hon, som dotter till två analfabeter, gifts bort till Stefano Carracci som är livsmedelshandlare och son till en mördad maffiaboss. Historien om Elenas akademiska framfart och små förälskelser överlappar med Lilas förberedelse för livet som signora Caracci.

Jag älskar dessa böcker! Jag har bara läst första och andra men jag älskar att försjunka i Ferrantes Neapel, i dåtiden, i dessa kvinnors världar och allting runtomkring dem. En del låntagare som jag pratat med på jobbet har sagt att de tycker att den är lite för långsam och "seg", men jag håller inte alls med. Jag gillar å andra sidan långa utläggningar och böcker som handlar om det vardagliga, så det beror väl på om man vill ha en tydlig intrig. Men visst finns det intriger i Ferrantes böcker, det är bara det att de är många och föränderliga. Som livet ju är. Längtar tills jag börjar läsa tredje boken!


Berättelse om ett äktenskap är skriven av Geir Gulliksen och handlar om ett äktenskap som tagit slut. Boken skildrar förhållandet genom att huvudpersonen, mannen, försöker leva sig in i hur kvinnan sett på deras relation. Han beskriver sig själv genom hennes ögon, försöker gestalta valen hon gör och vad han kan ha gjort för att orsaka dessa. En märklig bok på ett sätt, men samtidigt fängslande i sin enkelhet. Inte den bästa jag läste i år, men en mycket bra bok. Intressant, framför allt. 


Geir Gulliksen är poet och det märks för språket är så där lekande dansant utan att kännas krystat. Vet inte vad mer jag ska säga om denna bok mer än det jag redan skrivit, det är en känsla i den som måste läsas för att förstås tror jag. Så läs den!
 
 
Vi avslutar med en av de bästa YA-böckerna jag läst, nämligen The hate U give. Den här boken handlar om sextonåriga Starr, som växer upp i ett mycket fattigt område men kommer in på ett high school där många kommer från en helt annan socioekonomisk bakgrund. Balansen mellan dessa två världar blir omöjlig att upprätthålla när hennes bästa vän Khalil skjuts ihjäl av en polis, trots att han är helt obeväpnad. Jag blev väldigt gripen av denna bok med tanke på de händelser som föregått den (den är sprungen ur Black lives matter-rörelsen). Det känns helt enkelt som en viktig bok att läsa. Jag läste den på engelska vilket är mycket mer undantag än regel för mig, så jag har svårt att säga något om språket mer än att den var ganska lättläst. Jag gillar personporträtten också. En jäkligt bra bok helt enkelt på flera sätt, det behöver kanske inte vara krångligare än så.
0 kommentarer

De bästa böckerna jag läste 2017, del 2.

Hej på er! Här kommer del 2 av de bästa böckerna jag läst i år. Vi kör igång direkt bara för nu blir det en hel del boksnack.

Flickorna

Flickorna handlar om Evie, en ung tjej i det sena 1960-talets Kalifornien, som är uttråkad och väntar på att livet ska bli mer spännande. 


En dag får hon syn på ett gäng flickor i en park. De har smutsiga kläder, trassligt hår och rör sig på ett sätt som fångar Evies blick. När Evie senare stöter på en av tjejerna, Suzanne, blir hon medbjuden till en ranch. Där bor Russell och en massa unga kvinnor. Det är spännande, vuxet och pirrigt. Först när det är för sent inser Evie vilken krets hon blivit indragen i och vilka konsekvenser det skulle kunna få...


Boken är löst baserad på Charles Manson och morden han initierade i slutet av 60-talet och man gillar ju alltid när någonting är "based on a true story", oavsett hur lite som är sant. Men spänningsfaktorn ökar ju åtminstone. Språket i boken är dessutom tipptopp. Kände dock inte att boken var en 5/5-bok, det var någonting som saknades för mig. Kanske det där djupet i berättandet som gör att man verkligen drunknar i historien, jag har svårt att sätta ord på det... Kan även vara de kapitel som berättas om Evie i nutid som gör att jag tappar berättelsen lite. Men helt klart 4/5! 

Den färglöse herr Tazaki

Haruki Murakami slutar aldrig att överraska mig och jag älskar verkligen att dras in i hans halvt förtrollade värld. Den färglöse Herr Tazaki var inte min bästa läsupplevelse av honom, men den var ändå tillräckligt hypnotisk för att räknas som riktigt bra. Boken handlar om Tsukuru Tazaki, som i ungdomen ingår i en grupp om fem personer. Deras vänskap är stark och tillsynes oupplöslig, tills Tsukuru plötsligt utesluts ur gruppen - och han får inte veta varför. Ingen vill berätta vad som hänt. Flera år senare blir han förälskad i Sara, och hon menar att för att de ska kunna fortsätta sin relation måste han först besöka de gamla vännerna och ta tag i sitt förflutna. Mörka berättelser framträder och vännernas liv har tagit oväntade vändningar. Kommer Tsukuru kunna lämna det förflutna bakom sig, eller dras han bara djupare in i det mörker han börjar nysta i?

Murakami skildrar människor med sådan precision och en knasig ådra. Jag gillar verkligen att försjunka i hans värld, det känns som ett annat universum fast ändå realistiskt. Skulle kanske inte rekommendera just Den färglöse Herr Tazaki till någon som aldrig läst Murakami förut, för den var lite seg i starten, men jag tyckte att det var värt det och jag har ännu inte blivit besviken av hans böcker. Känns bra att jag sparat några till framtiden.. 

Ett år av magiskt tänkande
 
En kväll sitter Joan Didion vid matbordet med sin make sedan 40 år tillbaka, John, efter att de hälsat på sin dotter Quintana som ligger på sjukhuset i gränslandet mellan liv och död. En vansinnig tid i deras liv, förstås. Som om det inte vore nog drabbas John plötsligt av en kraftig hjärtinfarkt och dör mitt under middagen - framför ögonen på sin fru. Boken Ett år av magiskt tänkande handlar om den avgrundsdjupa sorg som efterföljde denna stund.

"Livet förändras snabbt. Livet förändras på ett ögonblick. Man sätter sig ner för att äta middag och livet som man känner det tar slut."


Didion försöker förstå sorgen efter att ha förlorat sin livskamrat, sin kärlek och pappan till deras dotter (som fortfarande ligger på sjukhuset i koma) och nystar i denna bok i sitt inre. Hon beskriver de praktiska, känslopräglade och icke-rationella handlingar som människor tar till i chock och sorg. 


Under hennes år av magiskt tänkande bearbetas dessa irrationella sorgetankar. Hon vill inte slänga hans skor, för om han kommer tillbaka måste han ju ha någonting att ha på sig. Hon måste undvika platser där de varit tillsammans för att inte sjunka alltför djupt i sorgen. Kvällen när han dör tänker hon att hon ju måste ringa deras vänner i andra tidszoner - så att de inte nås av nyheten genom sin morgontidning. Fanns det några tecken som hon missade? Och vilka tankar som John haft fick hon aldrig mer chansen att ta del av? Att de har levt majoriteten av sina liv tillsammans gör förstås att i princip allt i livet påminner om John
 
Didion beskriver sorgen på ett sätt som jag kan relatera till. Dessutom skriver hon fantastiskt och plockar ut de där små detaljerna i skrivandet som gör berättandet fullständigt. Det enda som drog ned bokens betyg för mig var det faktum att det är väldigt mycket fackreferenser och läkemedelsspråk som tappade mig emellanåt. Det gjorde att jag ibland kom på mig själv med att "snabbläsa" vissa sidor och det är ju synd på en så bra bok. Men överlag - fantastiskt! Djupt sorglig men med hög igenkänningsfaktor och trösten i att man faktiskt kan överleva även det värsta.

En bön för de stulna
 
En bön för de stulna läste jag vid havet i Kroatien men jag tror inte att det påverkat mitt betyg - detta är verkligen en diamant till bok!
 
"Nu ska vi göra dig ful, sa mamma. Hon visslade. Jag såg i spegeln hur hon förde kolbiten över mitt ansikte. Det är ett vidrigt liv, viskade hon. Det bästa man kan vara i Mexiko är en ful flicka."

Boken handlar om Ladydi Garcia Martínez, som växer upp på den mexikanska landsbygden. Omkring huset frodas opiumfält och på vägarna rör sig drogkarteller. Många av fäderna har flytt men mödrarna är kvar med döttrarna och det är ett tufft liv som präglas av rädsla för att de unga flickorna ska kidnappas. En dag händer det - en av byns flickor försvinner i en bil och lämnar byn. Ladydi berättar historien om deras livsöden, och vi får dessutom följa henne i hennes. Framför allt präglas boken av relationerna mellan de kvinnor som lever kvar i misären, som inte har något annat val. Och om hur litet värde ett kvinnoliv har.

Även detta är en fantastisk bok med ett strålande språk och berättelsen känns otroligt verklig. Det känns som att Ladydi finns där ute (och det gör hon väl också, i olika former). Jag har dessutom läst att Jennifer Clement gjort research inför boken i tio år, och det märks och stärker verkligen historien. Åh, vad jag önskar att jag hade denna bok oläst! Trots att detta är ett inlägg om de bästa böckerna jag läste i år måste jag ändå trycka lite extra på denna och säga att den är värd absolut toppbetyg. L-ä-s! 
0 kommentarer